Låt mig gå i bitar Jag har gjort något så dåligt igen

Katastrof följt av elände, en bild säger mer än tusen ord…

En ny start, jag tänker nya tankar

 

Långt uppehåll från bloggandet, så vad har hänt i landet lagom & min bubbla?

Utan kronologisk ordning skulle jag kunna få ner några saker:

 

• Hultsfred festivalen blev inställd
• En vecka till Turkiet med familj
• Jag sålde min lägenhet och skaffade en enkel hyresrätt
• Jag fyllde 29 år
• Jag spenderade jul & nyår i Thailand

 

2011, än så länge har jag inte några planer alls, jag vill gärna komma iväg till utlandet igen, hösten och vintern suger livet ur en. Men nu är det i alla fall våren jag längtar mest till, tunnare jacka, torr asfalt, ljusare kvällar & varmare luft. Självklart hoppas jag på massa andra roliga händelser längst vägen.

Jag stal något du ändå ville ge mig Försökte älska det jag tog

Sommar, högsäsong för min avdelning på jobbet och snabba kickar av nöje på helgerna. Utöver vardagen är det inte så långt kvar till Hultan 2010, där alla är ungdomar i några dagar.

Idag släpptes Kent´s nya platta, mer analog och med största sannolikhet sommarens soundtrack. Favoritspåret just nu är ”Respekt Ärlighet Kärlek” vilket är en ganska rak låt, men för min del förändras allt av humöret, sinnesstämning, skulle inte förvåna mig om den digitala låten ”Minimalen” spelas i minin imorgonbitti. Med blicken framåt känns allt något ovisst, det känns lite som dem första minuterna i Lost Highway (David Lynch).

En nära person sade en gång att det är konstigt att man drar sig mot och utsätter sig för det som är skrämmande, jag kan bara nicka instämmande.

Vännen, ser du vad jag ser? Jag är nästan som du

Hemkommen från en fantastisk weekend i Norge, för några veckor sedan önskade jag att vädret skulle bjuda på lite sommar och det infriades fullt ut. Jag skulle gärna lägga lite mer tid på detta inlägget men det är sent och jag är trött.

Jag ger er alla dom sagor jag har Jag vet att jag ändå aldrig kommer tillbaka

Finns ingen tid, jag har bokat upp all ledig tid och tiden räcker inte till.. Jag tror min blogg tar lite sommarlov i några veckor.

Närmast, imorgon blir det Hässleholm tom Söndag och helgen därefter blir det Stavanger, Fredag – Måndag.

På återseende i framtiden!

Och där faller ännu ett år sönder till små minnen

Kanske är du som jag, man glömmer att stanna upp och minnas ibland.

Jag är alltid på väg mot nästa sak, ett annat datum eller en ny upplevelse. När jag befinner mig i nuet planerar jag framtiden och det krävs något väldigt speciellt som får mig att stanna upp, ta ett steg tillbaka.

Bestämmer jag mig för något vill jag att det skall ske nu, jag oroar mig över triviala saker och glömmer att faktiskt uppleva tillfället. Jag är rastlös, mer nu än tidigare då vardagen blivit något jag själv utformar. Ibland är det bättre att tänka tillbaka och ta ett andetag, när jag jagar en känsla så finns alla vyer, smaker, dofter och toner redan djupt där inne. Jag tar aldrig chansen att bläddra bland mina minnen, det är bara när en association kopplar samman en bild med en annan jag minns något jag begravt sedan länge.

När lät jag mig själv att stanna upp, minnas morfar och hur tobaken luktade när han rökte pipa, Smaken av blod när jag ramlade på skolgården och det sprakande ljudet från min fars grammofonspelare.

Det finns så mycket minnen och upplevelser som man förträngt, dem är inte förlorade men dem har gömt sig på grund av att man alltid är på väg. Känslan man söker är något man bara glömt, det är kanske därför det känns viktigt att försöka finna den igen.

Nu ligger bilder överallt där gamla ansikten är unga

Vaknade imorse och ville inte alls vara vaken, man får ta det goda med det onda men det känns lite som den ena delen väger tyngre än den andra (i dem flesta fall). Det är ganska lustigt att ju längre in på kvällen, desto mer avlägset & diffus verkar min plan om att ta det väldigt varsamt för att inte försumma nästa dag. Om några timmar anser jag att min plan, helt enkelt störtade.

Och jag är drog med dig i mitt fall Och sen gled jag bara undan

Det finns inte många serier från landet där borta som inte innehåller någon referens till att tro, det är något konstigt med det. Nu senast när jag såg ett avsnitt av The Pacific satt en soldat under pågående strid och kysste ett kors. Rent filmiskt ser det bra ut i slowmotion när den goda amerikanska soldaten ber till sin gud och därefter mot alla odds överlever. Vi som tittar köper det, kanske skulle även jag vända mig till något om jag trodde det var min sista stund.

Jag kan inte tro, men jag är fascinerad över dem som gör det. I dagens värld är allt nedbrutet till atomer, bevisat och klarlagt. Dem flesta av Sveriges befolkning är kristna men majoriteten tror inte, det finns ingen plats för någon gud. Jag har svårt att förstå att man kan tro på en gud med tanke på hur mycket ondska det finns på jorden, en kristen skulle säga att det beror på att människan har ett val. Men om människan har ett val, är det inte ganska uppenbart att vi väljer fel och tar fel beslut dagligen. Om det nu har funnits nån som tittade ner, jag tror inte någon gör det längre, lika lite som någon tittar upp.

Det kan ta hundra år att bygga något men bara en dag att rasera, att basera sitt leverne efter en gammal text och ångra sig 50år senare måste frambringa ångest som nästan går att ta på. Lever man som troende blir man utvald när dagen är kommen, det känns naivt och något trångsynt. Placera en outbildad person på en öde ö, personen kommer aldrig lära sig att tro och därav aldrig bli utvald.

Nu tänker inte jag göra ett längre inlägg om detta men det är lika modigt att tro, som det är dumt. Kanske är det i människans natur att drömma, något genetiskt som ligger nedbäddat i DNA koden. Jag kan inte förstå det, det passar inte in min värld.

Öppen hand och allt rinner ut vad hade du väntat dig?

Jag gissar att alla har sett Avatar nu, personligen är filmen i mitt tycke bland det bästa som producerats på flera år. Man blir något förtrollad och fascinerad över att en film med ett gäng smurfar kan förmedla och underhålla så mycket. Det är också en av dem få filmerna som man förstår har kostat otroliga summor att producera, enligt uppgifter hamnade prislappen en bra bit över 300 miljoner dollar. Värt att nämna är att filmen bara på bio spelade in över 20 miljarder dollar, gissningsvis skrattar filmbolaget hela vägen till banken. Trots att filmen inte bidrar med något nytt sett på dess handling är den så perfekt berättarmässigt avvägd, rent tekniskt slår den allt och kombinationen blir en fullträff. Nu är det bara synd att det går ungefär 10 år mellan James Camerons filmer, ser gärna fram emot en uppföljare och möjligheten att förtrolla mig i världen Pandora ytterligare en gång.

Avatar på Blu-Ray är referensen för hur en HD utgåva av film skall se ut.

Det är bara minnen för livet, du tar allting för givet

Tillbaka i vardagen och inspirationen att skriva saknas, allt känns vardagligt och ointressant. Jag får blicka framåt helt enkelt, det finns en del upplevelser att se fram emot och däremellan blir det en transportsträcka. Närmast blir det en trevlig helg med några gamla kollegor som kommer på besök, därefter en resa till Åby, Norrköping 19-23 Maj följt av S!esta festivalen 27-29 maj. I början av Juni blir det en lång-weekend i Stavanger och senare samma månad är det Hultsfred Festivalen. Förhoppningsvis fylls luckorna med något intressant och spontant.