Jag stal något du ändå ville ge mig Försökte älska det jag tog
Sommar, högsäsong för min avdelning på jobbet och snabba kickar av nöje på helgerna. Utöver vardagen är det inte så långt kvar till Hultan 2010, där alla är ungdomar i några dagar.
Idag släpptes Kent´s nya platta, mer analog och med största sannolikhet sommarens soundtrack. Favoritspåret just nu är “Respekt Ärlighet Kärlek” vilket är en ganska rak låt, men för min del förändras allt av humöret, sinnesstämning, skulle inte förvåna mig om den digitala låten “Minimalen” spelas i minin imorgonbitti. Med blicken framåt känns allt något ovisst, det känns lite som dem första minuterna i Lost Highway (David Lynch).
En nära person sade en gång att det är konstigt att man drar sig mot och utsätter sig för det som är skrämmande, jag kan bara nicka instämmande.


20 juli, 2010 den 09:21
Det er gjennom det skremmende og uvisse her iverden at vi føler oss levende, vi mennesker er spennings søkende og vil derfor alltid trekkes mot det uvisse. Hva ville vel verden vært uten dens skremmende elementer?:)